Jag får alltid höra att jag tänker, grubblar och analyserar för mycket.Vilket stämmer, väldigt bra är jag rädd för. Enligt mig själv kan det vara en väldigt nackdel.Min hjärna jobbar alltid på högvarv!Det gör en alldeles matt till slut. Nu har jag dock kommit till insikt med att jag tänker inte ändra mig för en människa som inte verkar göra detsamma för mig. Det ska väl vara rättvist? My way or the highway stämmer ganska bra just nu, man kanske behöver hitta en människa med samma nyfunna attityd för att det ska funka?
Jag har aldrig velat sett mig som svartsjuk, men för ett tag sen insåg jag kanske att jag kunde vara det iaf. Nu har jag kommit fram till att det inte handlar om det, utan det handlar om att det ska vara lika för båda parter. Rättvist helt enkelt. Nu låter det väldigt töntigt kanske mitt sett att resonera, men that's it.

Irritationen har äntligen släppt lite, tänk vad det kan hjälpa att skriva av sig ibland!
Later!